Neuroledarskap – mer hjärna och mindre manual
Neuroledarskap – framgångsrikt ledarskap?
Framgångsrikt ledarskap grundar sig inte bara i att använda hjärnan. En bra chef vinner på att förstå hur hjärnan fungerar och vad som påverkar den. Vi har pratat med förändringsledaren och kommunikationsstrategen Gabriella Ringvall som jobbar med neuroledarskap.
I alla tider har det funnits otaliga teorier om vad som utgör bra ledarskap. Olika manualer har tagits fram för att visa hur en chef, på ett detaljerat och nästintill robotmässigt vis, ska agera för att lyckas. Neuroledarskap tar ett steg bort ifrån detta och vidgar frågans perspektiv. Det är snarare ett insiktsdrivet förhållningssätt än ett specifikt tillvägagångssätt, berättar Gabriella.
– Jag vill gärna beskriva det som om att anpassa ledarskap och arbetsmiljö efter hjärnans förutsättningar. Det är ett perspektiv som bygger på beprövade områden inom psykologi och beteendevetenskap. Grunden i det hela är att förstå hur hjärnan fungerar.
Det låter som ett lika stort som komplext område. Vad innebär det i praktiken?
– Ett fint yttersta syfte är att att ledaren agerar och kommunicerar på ett sätt som gör att medarbetarna kan blomstra och bidra. För att kunna göra det måste man komma till insikt om de mänskliga, basala instinkterna och veta hur de kan mötas. Vi är fortfarande väldigt primitiva varelser. Skillnaden är att vår miljö bytts ut från naturen till kontoret. Hjärnan har inte utvecklats i samma snabba takt som samhället vi lever i, med all den nya typen av stimuli och information vi sköljs med dagligen.
“Trygghet gör hjärnan smart, hot gör den dum.”
Hur ska en ledare hantera våra primitiva reaktioner och instinkter?
– Genom förståelse och kommunikation. Oavsett hur rationella individer vi verkar vara så är det vårt hot- och belöningssystem som sätter agendan för oss. Vi söker bekräftelse, är skeptiska till förändringar, letar efter hot och strävar ständigt efter trygghet. Allt som påverkar det här fångar vår uppmärksamhet direkt och påverkar våra insatser.
Scarf centralt i neuroledarskap
Gabriella utvecklar och konkretiserar vad en ledare bör ha i bakhuvudet. En central utgångspunkt för neuroledarskap är begreppet SCARF, vilket står för Status, Certainty, Autonomy, Relatedness och Fairness. Detta bryts ned i följande faktorer.
- Status. Precis som det låter. Vi behöver en viss status i gruppen, bli sedda och bekräftade. Vi är mycket vaksamma på förändringar i statushierarkin.
- Certainty. Handlar om visshet och förutsägbarhet. Vi gillar inte förändringar utan vill ständigt veta vad som väntar runt hörnet. Kommunikation är A och O.
- Autonomy. Grundar sig i att vi vill kunna påverka och bestämma. En chef som styr ens arbete in i minsta detalj känns destruktiv.
- Relatedness. En annan social faktor som gör att vi vill känna tillhörighet i gruppen. Vi vill känna gemenskap och inkludering och gör vi inte det blir det svårare att prestera. Ett tydligt exempel på att människan fortfarande är ett flockdjur.
- Fairness. Kort och gott rättvisa, en upplevd rättvisa. Får någon, som vi inte tycker bör få det, mer talartid än oss, intressantare arbetsuppgifter, högre lön eller det eftertraktade hörnkontoret så kommer det störa oss.
De sociala aspekterna löper som en röd tråd genom SCARF. En chef som kombinerar hjärna med hjärta ökar möjligheterna för framgångsrik kollektiv leverans. Genom att se sina medarbetare som biologiska känslovarelser istället för produktionsenheter kan man komma långt.
– De största farorna är notiser, pling och pip som hela tiden tar uppmärksamhet och gör att många släpper det man jobbade med. Snabba dopaminkickar styr våra impulser.
Stoppa tjuven
Utöver att förstå de sociala strukturerna är det bra att som ledare också kunna hantera en annan faktor – dopaminet. Kanske den största energitjuven av dem alla.
– Relationerna på arbetsplatsen är otroligt viktiga för att vi ska prestera på topp. Lika viktig är arbetsmiljön. Det finns många saker som kan göras för att förbättra miljön och på så sätt även medarbetarnas arbetsförmåga. Exempelvis att uppmuntra till fokuserade arbetsstunder utan “faror” som notiser, pling och pip som hela tiden tar uppmärksamhet och gör att många släpper det man jobbade med.
– Snabba dopaminkickar styr våra impulser, får oss att multitaska och splittra sönder dagen. Det är några av våra mest svårhanterade hinder. Minimera störningsmomenten så långt det går.
Innebär det att chefen ska börja dagen med att samla in allas mobiltelefoner?
– Haha, nej, det gör det inte. Däremot finns det mycket att vinna i att dela upp arbetsdagarna i olika sjok. Inför ett par halvdagar i veckan med mötesfri tid där alla loggar ut från mailen och stänger av sina mobiler. Låt sedan den här tiden fokuseras på de mest kognitivt krävande projekten och uppgifterna. Att sitta i möten, svara på mail och använda mobilen är givetvis också viktiga delar i arbetet, men blandar man uppgifter som är lätta respektive svåra att genomföra så kommer hjärnan bara prioritera de lätta. Det är viktigt att skilja på jobb och jobb!
Positivt för förändringsprocesser
En chef som anammar neuroledarskap kommer inte bara att öka effektiviteten på arbetsplatsen och komma vidare i exempelvis förändringsprocesser. Hen kommer också att lära känna sina medarbetare på ett djupare plan.
Det är en ledarskapsstil som innefattar ett vitt spektra och kan sammanfattas i förståelse för såväl den fysiska som psykiska arbetsmiljön. Att anpassa omvärldsfaktorerna till hjärnans förutsättningar är nyckeln. Genom förståelse nås framgång.
